Massören på stranden

Det är så hett att det går trögt att röra sig. Allt går långsamt och jag kommer att tänka på en gång för några somrar sedan när jag och min sambo besökte en badstrand tillsammans med några vänner. Det var 27 grader i luften och stranden var full av solande och badande människor. Mitt i allt detta gick en man runt och erbjöd gratis massage på en bänk som han bar på. En efter en tackade strandgästerna artigt nej till hans erbjudande, så även vi när frågan ställdes till oss. Varför skriver jag om det här? Gör jag det för att berätta att jag har kommit på ett bättre sätt att massera solbadare på? Nej, jag skriver för att minnet väcker flera tankar hos mig.

Jag gissar att många tackade nej till strandmassagen dels för att det var varmt, dels för att den skulle ske inför öppen ridå. Det är inte särskilt lätt att slappna av när människor kan se på.

Stranden är en intressant plats. Uttrycken ”strandkropp” och ”beach 2021” är allmänt kända. Vi vill forma våra kroppar till att vara ”bra nog” för att visas upp på stranden. Det ska synas att vi tar hand om våra kroppar.

Samtidigt vet jag att det finns många människor som aldrig sätter sin fot på badstranden. Rädslan för att bli uttittad eller bedömd är för stor.

Men vad är ”bra nog” för stranden och vem bestämmer det? Och för vems skull ska vi anpassa oss?

Som massör stöter jag också på föreställningar om en uppvisningsbar kropp. Ibland hör människor av sig till mig och vill komma på massage, men inte just nu. Efter en stund kryper det fram att de skäms över sina kroppar som inte ser ut som de brukade, alternativt ska se ut. De ska bara komma i lite bättre form. Sedan vill de ha en tid. Vi ska höras igen.

Det här sättet att tänka på känner jag igen från mig själv, från tiden då det kretsade kring ett sedan. När jag var smalare. När mina armar var fastare. Och så vidare. Då minsann! Det jag har lärt mig är att det inte finns något sedan, för gränserna förskjuts så att det snart blir tydligt att det handlar om en stävan bortåt, efter det som är efter det som är nu, snarare än om att sätta punkt efter uppsatta mål. Risken är att livet sätts på vänt.

Jag är inte särskilt bekväm på badstranden, dels för att det är avklätt bland främlingar, dels för att det är svårt för mig att röra mig självständigt i miljöer med många människor. Jag vill inte låta det begränsa mig. I sommar vill jag besöka en badstrand och bada, så jag har bestämt mig för att hitta en trevlig och lugn strand som jag kan göra till min. Det ser jag fram emot!