Grattis Louis Braille!

Fjärde januari är en speciell dag för mig. Det är en födelsedag. Det är inte min, nej, det är Louis Brailles födelsedag. Louis Braille föddes den fjärde januari 1809 utanför Paris. I barndomen förlorade han synen i en olycka. Braille växte upp i en tid då personer med synnedsättning inte hade något eget skriftspråk. Det fanns förvisso olika taktila varianter som gjorde att det gick att läsa upphöjda bokstäver med fingrarna. Två viktiga nackdelar var att det tog tid att läsa och att det inte gick att själv skriva. Louis Braille nöjde sig inte med att enbart kunna läsa utan utvecklade ett taktilt skriftspråk som människor enkelt kunde lära sig att både läsa och skriva. Motståndet var stort. Det grundade sig bland annat i oron för att ett eget skriftspråk skulle göra blinda ännu mer segregerade än vad de redan var. Men till slut var förespråkarna för punktskriften fler än motståndarna och punktskrift är idag det skriftspråk som används världen över. Det internationella namnet är Braille.

Liksom Louis Braille förlorade jag synen i unga år, det var dock ingen olycka i mitt fall. När jag började skolan läste jag svartskrift (det som slarvigt kallas för vanlig skrift). Jag var litteraturintresserad och lärde mig snabbt att både läsa och skriva. I takt med att min syn började svikta blev det allt svårare att framför allt läsa. Efter några år föreslog min lärare att jag skulle lära mig punktskrift. Att läsa med fingrarna? Häftigt, tyckte jag!

Även punktskrift lärde jag mig snabbt. I början sörjde jag att det inte gick att ha en egen handstil med punktskrift. Jag tyckte också att det var jobbigt att jag läste långsammare än mina klasskompisar. Men framför allt upptäckte jag hur osynlig punktskriften var i samhället. Som tur är har mycket hänt sedan jag var barn. Numera är det lag på att alla läkemedel ska ha punktskriftsmärkning. Trots det tejpar apotekspersonalen ofta över punktskriften. Ljudböcker har blivit allt vanligare. Det har bidragit till att många verkar tro att punktskriften har spelat ut sin roll. Det händer att jag får frågan om jag läser genom att lyssna. Nej! Jag läser med mina fingrar!

Intresset för litteratur har jag burit med mig. När jag lärde mig punktskrift kunde jag börja skriva egna berättelser. Jag slapp oroa mig för att ögonen skulle fungera ena dagen och svika mig nästa. Mina händer kunde jag alltid lita på. 2008 debuterade jag med den prosalyriska berättelsen Gloria. Jag har varit engagerad i det feministiska textkollektivet Dockhaveri förlag och studerat i flera år på universitetet. I mitt arbete som skrivpedagog har jag lett en mängd skrivarkurser. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort om punktskriften inte fanns. Vem vore jag ens då?

Jag spelar tvärflöjt. För några år sedan lärde jag mig musiknoter i punktskrift. Innan dess var jag tvungen att lära mig på gehör. Gehörsinlärning är tyvärr inte min starka sida. Med notläsning kan jag läsa exakt hur ett stycke ska spelas. Jag måste fortfarande lära mig utantill eftersom det inte går att spela och läsa punktskrift samtidigt, men det underlättar något oerhört att kunna gå tillbaka i notbladen.

Tack Louis Braille för att du uppfann punktskriften! Jag är dig evigt tacksam.

Jag tycker att det är tråkigt att kunskapen om punktskrift är så svag. Därför har jag bestämt mig för att sätta ihop en kurs i punktskrift på distans. Kursmaterialet är både på punktskrift och på svartskrift och skickas hem till deltagarna så att de kan öva upp sin känsel och samtidigt lära sig grunderna i punktskrift. Om du vill veta mer kan du klicka på länken nedan:

Kurs: Lär dig punktskrift